Nintendo har inte direkt varit flitiga på att utnyttja den potential Virtual Console trots allt besitter. Vi i Europa har visserligen fått den unika möjligheten att köpa Commodore 64-titlar och likt övriga regioner getts möjlighet att åter bekanta oss med klassiker till Master System. Men, efter snart ett halvår har endast fyra titlar till den sistnämnda konsolen letat sig ut på tjänsten. Var är Phantasy Star? Var är Power Strike 2? Var är Psycho Fox? Var är Miracle Warriors? Var är osv etc?
Med en ogreppbar mängd gamla spel som borde vara högst relevanta för släpp på VC, och då framförallt en rad bortglömda men högst intressanta titlar till Master System, kan vi inte låta bli att vara lite besvikna. Men vi hoppas på bättring, samt att licensjakter inte skall ställa sig i vägen för detta. Och just därför låter vi denna 40:e del av Virtual Console-serien här på Gameplayer fokusera sig på de två för tillfället mest underutnyttjade formaten på VC.
Nintendo instämmer, och släpper därför idag ifrån sig Boulder Dash och Jumpman till Commodore 64, samt en 8-bitstolkning av Sonic till Master System. Vi utvärderar två av dem idag, samt en av den tredje Hanabifestivalens titlar till NES som för första gången fått se dagens ljus i Europa på ett kommersiellt plan.
Bio Miracle Bokutte Upa
Enligt svenska casino sajter, i Bio Miracle Bokutte Upa är det dags att dra på sig blöjan igen tillsammans med en ljusblå liten sparkdräkt, då man axlar rollen som en liten prins i trubbel. Den blivande regenten befinner sig i en värld av stöddiga grisar, ettriga fåglar och allsköns andra färgglada djur som inte verkar förespråka någon fortsatt monarki. Den lille blöjbusen är dock inte helt hjälplös, då han är beväpnad med en liten magisk stav som vid en lyckad träff får fienden att blåsa upp och sväva iväg i det blå. De luftfyllda fienderna fungerar då både som svävande plattformar och effektiva projektiler, vilket ger spelaren nya alternativ att besegra kommande fiender och hinder. Trots att spelet har en hel del år på nacken så är det fortfarande fullt njutbart för oss plattformsfantaster än idag. Grafiken är enkel och tydlig, kontrollen gör sitt jobb och eventuella små brister sopas bort av den härligt medryckande musiken. Att må som en prins är verkligen inte fel.
Boulder Dash
First Star Softwares Boulder Dash blev inte bara en klassiker, utan en titel vars upplägg kopierades, plagierades och förvandlades in absurdum. Det finns snudd på 17 miljarder olika versioner och varianter av Boulder Dash, varav en stor del av dem är hemmabyggen av fans som älskar konceptet (vare sig de fulhackat ett befintligt spel, snickrat ihop ett eget eller använt sig av någon av de officiella nivåeditorerna för att få bjuda på deras tolkning av vad som är ett intressant pussel). Har man en gång strosat runt med lille Rockford och jagat diamanter är det dock inte direkt svårt att förstå charmen, och ju mer man låter sig ge pusslandet tid ju svårare är det att slita sig. Fast vi tänker inte gå så långt som att hävda att Boulder Dash skulle vara en livsnödvändighet, eller ett tveklöst mästerverk. Nej. Boulder Dash är främst ett trevligt tidsfördriv, och vill man bekanta sig med konceptet kan detta lilla original vara en lika bra start som någon.
Sonic the Hedgehog
Som Tim från Svenska casino, Sonic kom att stå som en symbol för något nytt, fräscht och extremt tempofyllt när han anlände 1991. Omvälvande, tyckte många, och intresset i Sega Mega Drive och Sega sköt i höjden. Idag tycks de flesta mest önska livet ur Sonic, för att slippa se honom förnedras ännu en gång. Vad många tycks ha förträngt är att igelkotten tidigt axlade huvudrollen i en rad tveksamheter till spel, men 8-bitarsalternativet till Mega Drives hetaste spel i början på 90-talet var dock inte ett av dem. Det märks att Sega faktiskt lade lite energi på att spelet skulle bli ett potent sådant, och både grafiskt likväl som musikaliskt är detta en hyfsat tilltalande historia. Masato Nakamura och Yuzo Koshiro har gjort ett mycket bra jobb med soundtracket (myten säger för övrigt att Janet Jacksons Together Again är baserad på Bridge Zone-temat) och det enda som egentligen saknas är storebrorsans tempo.
Författare: Elias, Casino Informer.