Jag har alltid hållit Leica som en av marknadens mest respektabla kameratillverkare och anser att optiken de levererar är absolut klassledande tillsammans med Carl Zeiss. Inga dåliga betyg alltså och jag hade hoppats att nya Leica X Vario skulle reflektera mina tidigare åsikter om denna välrenommerade tillverkaren – något som tyvärr inte ser ut att infrias.
Designen är med klassiska Leica-drag och med det välbekanta röda märket som tydligt markerar att den här kameramodellen kostar betydligt mer än i princip alla andra alternativ på marknaden idag. Kamerasensorn är en APS-C (23,6 x 15,7mm) av typen CMOS och har upplösningen 16,2 megapixel, en perfekt storlek för att ge bra detaljnivå utan att bjuda in för mycket brus.
Det som är mycket oroande om Leica X Vario är optiken som inte alls ser ut att lägga sig i samma klass som konkurrenterna. Optiskt är det säkert fenomenalt som brukligt, men hur tänkte Leica när de använder brännvidden 28-70mm med bländare f/3,5-6,4? Omfånget är klart godkänt, men bländaren är sämre än många kit-objektiv till systemkameror – och f/6,4? Seriöst Leica?
Vidare specifikationer pekar på ISO100 till 12 500, seriebildstagning på 5 fps och på baksidan sitter en 3-tums LCD-skärm bestående av 920 000 bildpunkter. Man kan även ansluta en (svindyr) elektronisk sökare med 1 400 000 bildpunkter. Denna kostar cirka 499 dollar vid lanseringstillfället. Autofokusen är kontrastdetekterande, det finns inbyggd blixt och blixtsko för tillbehör.
Slutaren klarar mellan 30s och 1/2000s. Den inbyggda bildstabiliseringen är en annorlunda skapelse som bara fungerar mellan 1/4s och 1/30s när ISO1600 eller lägre används. Batteriet ska klara 350 bilder på en laddning. Men hur sjutton tänkte Leica när de valde optiken som X Vario får och med en så udda bildstabilisering? Speciellt udda blir det när priset är i klass med en fullformat som Sony RX1!
